Bilen byggdes i en gammal lada under en kall och snöig
vinter. Basen var en Opel Commodore 1968 som jag hade haft bra länge.
Bilen var från början i mycket bra skick när skärmaskinen sattes i
sidorna och plåtdelarna skars bort. Brorsan trodde att jag var redo för
dårhuset, att skära sönder en sådan frisk och bra bil? Bakljusen som
kom från en Mercury Cougar hade monterats tidigare så aktern var i stort
sett klar. Hela bilen revs ner till minsta beståndsdel. Skärmbreddarna
byggdes av 8 stycken framskärmar till Volkswagen 1200 och svetsades fast
på bilen, övriga plåtarbeten utfördes för hand. De nya inköpta ekerfälgarna
lämnades till den gamla yrkesskola som jag hade gått i och de breddade fälgarna
med rätt spårvidd. På den tiden var bilprovningarna extrema när det gällde
spårvidder. I Göteborg på Rogers Custom inhandlades sidepipes,
takluckor och allt annat kromgodis som monterades på bilen. Inredningen när
det gäller stolar, baksäte fick jag hjälp av en kille på en
tapetserareavdelning som fanns på Miloverkstaden i Karlsborg.
Framstolarna byttes ut mot Mazda-stolar som hade riktiga nackstöd och var
ganska sköna att sitta i. Övrig inredning kläddes och togs fram på köksgolvet.
Man kan göra mycket med en symaskin och textillim. Däck på bilen som
monterades blev 245x50x15 fram och L60 bak. Motorn som jag hade vässat
tidigare med vassare kam och tre stycken Solex 45 horisontalare fick sitta
kvar, var lite sliten men motorrummet lackerades och det nya elsystemet
som hade tillverkades monterades och resten fick vara till senare tillfälle.
Det var rent, snyggt men inte speciellt välplanerat. Motorn var så vass
att ettans växel behövdes aldrig användas vid start framåt med bilen.
Året efter fick jag från Granaths bildelar i Jönköping en motor som
hade suttit i en nyare GS i Tyskland som hade blåst av autobhan i över
200 km och det enda som var kvar, var motorn och en halv växellåda,
resten var skrot. Den gicks igenom , målades och vid montering fick
torpeden slås in för att den skulle få plats, det löste sig och
tonerna med sidepipsen inkopplade var sköna även fast det var en
sexa.Underredet var dinitrolat svart och allt övrigt under målat eller
galvaniserat.
Lacken på bilen hade Cadillac röd metallic som grund med den grövsta
Glowble som gick att köpa, tak silver metallic som grund och silver
Glowble. 50-60 lager Glasurits klarlack för att få det rätta djupet i färgen.
Luftintagen i framskärmarna kommer från Fiat X1-9.
Vid första bilbesiktningen fick bilen körförbud och jag gick in till chefen på Mariestads Bilprovning och tyckte att detta var ju för jävligt, han tittade på bilen, frågade om de hade hittat något farligt eller annat som gjorde att bilen inte kunde köras säkert på allmän landsväg. Svaret blev nej, ”men han är alldeles för bred mot originalet.” ”En sån här snygg bil skall köras på vägen, den skall inte stå och damma ihop i nåt gammalt garage, mät upp bilen och skriv ett nytt instrument.” Sedan var det bara att åka, övriga stationer i Skaraborg vägrade att över huvudtaget besiktiga bilen. Bilen fick efter besiktningen endast användas av föraren+ två passagerare, det ändrades för att vikten inte skulle överstiga vad som stod i instrumentet. Det enda som jag hade besvär med alla år var att växellådan klarade inte kraften från den nya kraftigare motorn och att driva de stora bakdäcken. Kopplingen smälte ihop ett antal tillfällen så en dragsterkoppling inköptes från Håkan Jalling i Karlskrona. Jag fick mycket hjälp med reservdelar av GM i Sthlm för de lånade bilen vid ett flertal tillfällen till deras egna bilutställningar med nya bilar. Jag blev lite av en specialist att renovera växellådor. Customlacken med alla ränder och dylikt utfördes av mig själv och den bästa utmärkelsen bilen har fått är ”Den gyllene sprutpistolen”, tävlingen utlystes bland Sveriges bilackare som använde Glasurits produkter. 400 bilar hade lämnats in från Sverige för bedömning av en jury i Tyskland och min Opel vann, men de krävde omfotografering för ”vitt gräs” hade de inte sett i Tyskland. Fotot som skickades hade ”bränts ur” för att få fram effekten av Glowblen. På den tiden klarade inte filmen i kameran att ta fram ett så skarpt glitter som blev när solen sken i lacken så min far som var fotograf exprimenterade fram kortet och det blev ganska bra. Efter omfotograferingen som ett företag utförde som kom budet tillbaka att detta var vinnaren av 1983 års tävlingsbidrag för Sverige. Åkte till Paris med bilen och var borta i 10 dagar med pompa och ståt.
Bilen såldes under 1984 till en bilhandlare, han sålde den vidare till en bilfirma i Motala där den stod i skylfönster i ca 1,5 år, försvann sedan till Borås där jag tittade på bilen 10 år efter jag sålt den, försökte köpa den tillbaka men ägaren begärde alldeles för mycket pengar. Bilen var i det läget ganska förstörd. Nu har den tydligen efter alla dessa år hamnat i Ö-vik.
Hoppas killen som vill renovera den till originalombyggnaden lyckas få den tillbaka till det skick han var när jag hade den.
Totaltiden för bygget var ca 4 månader på vinterhalvåret 79-80.
